Övergripande ställningstagande
Strategin saknar ett sydsamiskt perspektiv i en region där sydsamisk närvaro är grundläggande. Detta innebär att centrala erfarenheter av rasism, våldsutsatthet och otrygghet osynliggörs, liksom den grundläggande dimensionen av trygghet – att kunna leva som same på samiskt vis.
Strategin reproducerar en majoritetsnormerad förståelse av hälsa, trygghet samt en administrativ geografi som framställs som neutral. Detta osynliggör att Jämtlands län utgör en del av Saepmie och därmed präglas av en urfolkskontext. Strategin uppvisar allvarliga brister i förhållande till samiska rättigheter och livsvillkor.
Samer är erkända som folk i Sveriges grundlag, som urfolk genom riksdagens ställningstagande och internationell rätt, samt som nationell minoritet enligt svensk lag. Problemet är inte brist på erkännande, utan att denna ställning inte får genomslag i strategins analys, utgångspunkter eller åtgärder.
Avsaknaden av ett explicit urfolksperspektiv innebär att strategin inte bygger på tillgänglig kunskap om samers hälsa och livsvillkor. I stället riskerar den att befästa de ojämlikheter den är avsedd att motverka.
I sin nuvarande form kan strategin inte anses vara ändamålsenlig.
Hälsa – en exkluderande norm
Strategin vilar på en snäv och normativ definition av hälsa där individens levnadsvanor och upplevelse av trygghet står i centrum. Detta perspektiv är inte neutralt, utan uttrycker en västerländsk hälsonorm.
Kunskapsunderlag från Folkhälsomyndigheten samt rapporter från Sametinget visar att samisk hälsa är:
- relationell och kollektiv
- beroende av relationen till samisk livsmiljö; mark och natur
- sammanflätad med språk, kultur och identitet
- kopplad till möjligheten att utöva traditionella näringar
Strategin saknar dessa dimensioner och analyserar inte hur koloniala strukturer och markrelaterade konflikter påverkar hälsa. Detta innebär att strategin utgår från en kunskapssyn som inte är förenlig med den kunskap som finns om samers hälsa.
Friskfaktorer och helhetsperspektiv på hälsa
Strategin saknar ett fokus på de faktorer som faktiskt skapar hälsa i en urfolkskontext.
Internationella urfolksmodeller för hälsa – såsom cirkulära och relationella hälsomodeller – visar att hälsa inte kan reduceras till individens levnadsvanor. Hälsa formas i relation mellan människa, land, kultur och gemenskap. I dessa modeller förstås hälsa som en helhet där fysisk, emotionell, mental och andlig dimension är ömsesidigt beroende och integrerade i ett större sammanhang.
Centrala friskfaktorer inkluderar:
- tillgång till och relation till land och natur
- kulturell kontinuitet och identitet
- språk och kunskapsöverföring mellan generationer
- gemenskap och kollektiva sammanhang
- självbestämmande och inflytande
Forskning visar att kultur inte enbart är en bakgrundsfaktor, utan en aktiv och bärande del av hälsa och återhämtning. Dessa faktorer är direkt kopplade till samers rättigheter som folk och urfolk.
Att strategin saknar dessa perspektiv innebär att den inte beaktar de faktorer som enligt både forskning och urfolkskunskap är avgörande för hälsa utan också att strategin reproducerar en kunskapssyn där urfolks sätt att förstå hälsa marginaliseras.
Geografi – ett normativt osynliggörande
Strategin behandlar Jämtlands län som en självklar och tillräcklig geografisk ram. Detta är ett normativt antagande. I praktiken utgör området en del av Saepmie – ett urfolksterritorium som överskrider administrativa gränser. Samiska livsvillkor formas i ett sammanhang som är vidare än länets gränser.
Genom att inte erkänna dessa överlappande geografier reproducerar strategin ett majoritetsperspektiv där statens administrativa indelning ges företräde framför urfolks verklighet.
Konsekvensen är att strategin riskerar att bygga på en felaktig analysnivå och därmed utforma insatser som inte är relevanta i en samisk kontext.
Trygghet utan maktanalys
Strategin behandlar trygghet utan att analysera rasism och strukturell diskriminering.
Underlag från Sametinget, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Forum för levande historia visar tydligt att samer utsätts för rasism med direkta konsekvenser för hälsa och trygghet.
Att inte inkludera detta innebär att strategins trygghetsbegrepp blir otillräckligt och i praktiken irrelevant i en samisk kontext, som en del av länets kontext.
Sydsamiska perspektiv på trygghet, rasism och våldsutsatthet
Strategin saknar ett tydligt sydsamiskt perspektiv, trots att Jämtlands län utgör ett kärnområde inom Saepmie där samiska språk, kultur och livsformer har en särskild ställning.
Kunskapsunderlag visar att samer – i sydsamisk kontext – utsätts för rasism, trakasserier och hot som påverkar både psykisk hälsa och upplevelse av trygghet.
Detta inkluderar:
- normalisering av rasism i vardagliga miljöer
- hat och hot kopplat till samisk identitet och markanvändning
- särskild utsatthet i mindre lokalsamhällen där anonymitet saknas
- tystnadskultur och låg tillit till myndigheter
Strategin saknar en analys av dessa specifika villkor.
Vidare saknas ett perspektiv på våldsutsatthet i en samisk kontext. Våld, inklusive psykiskt och strukturellt våld, behöver förstås i relation till koloniala processer, maktrelationer kopplade till mark och näringar samt minoritetsposition i lokalsamhället.
Trygghet som möjlighet att vara same på samiskt vis
En central utgångspunkt är rätten och möjligheten att leva som same – på egna villkor. I rapporten Med samiska perspektiv formuleras en vision om att kunna vara same på samiskt vis. Detta innefattar att öppet kunna uttrycka samisk identitet, utöva språk, kultur och traditionella näringar, leva i relation till land och natur och delta/vistas i samhället utan rädsla.
Trygghet i en samisk kontext handlar därmed inte enbart om frånvaro av brott eller oro, utan om att kunna leva som same utan rädsla för diskriminering, ifrågasättande eller hot.
Denna dimension saknas helt i strategin.
Konsekvens av nuvarande brister
Genom att inte omsätta samers rättsliga ställning i praktiken riskerar strategin att:
- underskatta omfattningen av otrygghet för samer
- missa centrala orsaker till ohälsa
- utforma irrelevanta insatser
- reproducera ojämlikhet
Från rättigheter till “målgrupp”
Strategin behandlar samer som en målgrupp snarare än som rättighetsbärare. Detta är inte förenligt med samers ställning som folk, urfolk och nationell minoritet.
De identifierade bristerna är strukturella och kräver en genomgripande omarbetning.
Nödvändiga förändringar
- Säkerställ att samers ställning som folk, urfolk och nationell minoritet får genomslag i strategins alla delar
- Omdefiniera hälsa så att relationella, kulturella och landbaserade dimensioner inkluderas
- Inför ett helhetsbaserat perspektiv på hälsa och inkludera identifierade friskfaktorer
- Erkänn rasism mot samer som en central folkhälsofråga
- Synliggör Saepmie som relevant geografisk och social kontext
- Säkerställ samisk medverkan i alla delar av arbetet
- Integrera ett tydligt sydsamiskt perspektiv, inklusive erfarenheter av rasism och våldsutsatthet
- Definiera trygghet som möjligheten att leva som same på samiskt vis
Avslutande bedömning
Strategin omsätter inte den rättsliga och politiska ställning som samer har som folk, urfolk och nationell minoritet. Därmed riskerar den att reproducera de strukturer som bidrar till ojämlik hälsa och otrygghet.
En genomgripande revidering är nödvändig.