Idag, 6 februari firar vi samernas nationaldag, en dag av stolthet och gemenskap men också av reflektion. Vi påminns om motgångar och framgångar i strävan efter våra rättigheter. I debatten dominerar ofta norra Sápmi– med en mer utbredd renskötseln och en större, samisk befolkning, blir det politiska trycket starkare.
I södra Sápmi är verkligheten en annan. Här är vi färre, våra röster svagare och vårt inflytande skamligt lågt.
Det är dags att vi tillsammans förändrar detta
Södra Sápmi utgörs av områden i Jämtland, Härjedalen och Dalarna, områden där det vi levt i århundraden, trots kolonisering, tvångsförflyttningar och osynliggörande.
Vi stängs ute från samtal, och förslag till viktiga beslut som rör oss, och får inte inflytande, bjuds inte in eller får ta plats i utvecklingsfrågor eller tillväxtfrågor i, med våra perspektiv. Vilket skulle vara en styrka för en region som vår, att lyfta in de samiska perspektiven med den kunskap vi kan bidra med. Vi sträcker ut en hand helt enkelt.
När FN:s urfolksdeklaration behandlades i Region Jämtland Härjedalen valde politikerna att lägga frågan till handlingarna i stället för att fullt ut införa den. Man avstod en unik möjlighet på demokratins altare, att dra nytta av samiska perspektiv och rättigheter för länets bästa.
Signalvärdet
Region Jämtland Härjedalen har fortfarande en chans att ta ledartröjan på den demokratiska arenan i Sverige genom att säkerställa att urfolksperspektivet ges utrymme i alla beslut som rör samhället. Det är dags att gå från ord till handling.
I södra Sápmi, där många lever utanför de traditionella renskötselområdena, saknas ofta både resurser och politisk vilja att inkludera oss.
Våra språk och vår kultur riskerar att tystas ut av den strukturella exkluderingen vi möter.
Detta märks i kulturpolitiken, samiska institutioner i södra Sápmi får kämpa för att bli erkända och finansierade.Det märks i exploateringen av våra marker, där gruvplaner, skogsbruk och vindkraftsprojekt går fram men utan att våra rättigheter tas hänsyn till. Det märks i skolan, sydsamiska barn har fortfarande inte en stabil undervisningsstruktur och tillgång till sitt eget språk. Att vi är ett urfolk är erkänt på papperet, i praktiken behandlas vi fortfarande som en minoritet vars rättigheter inte behövs ta hänsyn till. Det är dags att vi gemensamt säkerställer att alla delar av Sápmi ges samma förutsättningar och rättigheter.
Vi behöver konkret handling som säkerställer att samiska rättigheter respekteras och stärks i hela Sápmi, inte bara i dess norra delar. Södra Sápmi ska inte längre vara en tyst del av det samiska landskapet.
Tankesmedjan Balve